massa tankar

Ibland förstår du ingenting. Du förstår inte skörheten i någonting, inte känslan i någonting eller uppgivenheten ärligheten och skriket på hjälp i någonting. Detta någonting råkar vara jag. Du förstår inte hur jag känner. Det enda du ser är vad jag gör fel, vad jag kan förbättra, vad jag skulle gjort istället eller vad jag inte gör alls. Jag är ledsen att jag blev såhär. Att jag inte uppfyller alla dina krav. Att jag inte är perfekt. Men jag föddes sådan och inte ens om jag hade velat hade jag kunnat vara allt och alla till lags.

Det som faller just nu, det faller ordentligt. Allting hänger på en skör tråd, som står mellan mig och sanningen. Varför gömmer jag mig? Och varför kommer jag alltid till dig och ber om hjälp när jag vet att du aldrig kommer att förstå. Bara klaga.

Jag älskar dig såklart utav hela mitt hjärta men det är saker som du aldrig kommer att fatta. För du kan inte sätta dig in i mina situationer hur mycket du än vill. Du kan inte läsa hela mig ens om du hade velat. Och jag vet att det dödar dig. Jag är verkligen ledsen för det.

Så jävla ledsen.

Den berömda väggen

KOMMENTARER:

anonym säger:

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Presentation

Länkar