massa tankar

Det är en tragisk kärlekshistoria. Det är som en bil utan en parkeringsplats. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kommer inte ut ut mig själv. 

Det tragiska är, eller det som jag kallar tragiskt är, det finns bara en sida av historien. Min sida. Det finns inget sätt jag kan göra dig påmind om hur jag känner. Snart tre år sedan. Snälla ta mig därifrån, för det slutar inte bra. Det vet jag nu, jag har ju facit i min hand. Som jag önskar att saker och ting inte hade konsekvenser ibland. 

Men Fanny, slut skriv en massa skit här och gör något åt saken i stället. Det hjälper inte ett jävla piss att skriva något här för dig kanske eller för hela situationen, nej men det hjälper mig. På något sätt, jag vet inte hur, tror jag. 

 Den trasiga själ som någon gång läser det här kanske hittar hem någonstans djupt inom sig. Eller inte alls och bara blir mer förvirrad. 

Jag vet inte varför jag skriver, hur jag skriver eller vad jag skriver. Men jag skriver och jag skriver för mig. 

Kom tillbaka. Jag är fast i dig.