massa tankar

Så fort det händer någonting oväntat eller så fort som det är något som går fel så blir det såhär. Det är en hel del saker i mitt huvud som jag behöver reda ut. Men frågan är vart man ska vända sig, om man man nå det själv eller om det är någonting som kommer att försvinna med tiden?

Jag är inte klar, det funkar inte med något nytt redan, jag har fortfarande en jävla massa som jag måste ta mig igenom och det går men det går långsamt och det känns som att jag aldrig kommer att komma fram. Aldrig öppna upp igen och det är där paniken kommer. Paniken av att pröva sina läppar mot någon annans. Om att få visat för sig själv att man fortfarande är öppen.
Men sen börjar man tänka efter och det sunda förnuftet som jag ibland önskar att jag var utan komma och man inser vad man gör och hur man behandlar människor runt omkring en och man skäms, så in i helvete.
Jag borde veta bättre. Förlåt

Jag kan inte nu och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna igen och det är det som gör livet och det som kallas kärlek så obehagligt.