När jag får höra hur jävla vidriga människor det finns så finns det inga ord för mig längre. Människor som kan trigga varandra till vad fan som helst. Att man inte kan lära sina barn att stå på sig och vara säkra på sina åsikter och inte vika sig för någon. 

För den som du viker dig för är minst lika jävla osäker som du är men har byggt ett skal för att inte visa något, ett skal lika jävla hårt som stenhjärtat han bär på. 

Grupptryck kallas det, det må vara ett utav de värsta orden jag vet. Det hänger så mycket ihop med ett annat ord, feghet, ett ord som jag också har väldigt svårt för. Feghet. Du vågar inte. 

Hur hjälplös är man när något sånt här händer? Jo, helt jävla utelämnad. Förr eller senare får dem tag på dig. Det är ett vansinne som inte kan hållas utanför. 

Du kan inte hållas utanför. 

Ingen förtjänar detta ödet. 

Men vad kan man göra egentligen? Ingenting. 

Ring polisen, men vad kan dom göra? Ingenting. De springer förgäves runt och letar och letar efter dessa idioter. Som sedan länge är hemma hos sina splittrade familjer och tar hand om sina liv. Förbereder sig inför ännu en dag av självförstörelse. Vad händer egentligen.