Jag förstår inte hur det kan finnas någonting som vi inte kan sätta finger på vad det är, men ändå så finns det där hos dig så jävla tydligt. Lyckligast på jorden går du med din stolta själ över allt du fått och din älskade dig gett. Olyckligast på jorden går du med din brustna själ och hoppas att det kommer komma ett rättvist slut. Att ni finner en väg ut.
Att stå på egna ben är det finaste som finns, du klarar dig själv. Du är inte beroende av någon eller något. Det måste inte betyda att du inte behöver något stöttande ibland eller att du inte vill umgås med andra. Men du är stark och var glad för att du klarar dig själv.
Jag lovar dig, vill inte du inte vara ensam så kommer du inte vara det. Vill du det så kommer du klara dig galant.

Puss och kram från mig såhär i oktoberrusket.