massa tankar

Gamla ärr, brister och blöder igen. Tack vare ingenting.
Vem var jag egentligen? Vad höll jag på med?
Någonting känslomässigt på insidan av en människa rotar sig så fruktansvärt djupt, det är läskigt. När själen vet vad som händer men hjärnan har ingen aning. Jag har ingen aning, om nånting.
Jag vet inte varför det råder fullständigt kaos i mitt huvud hela tiden. Varför jag alltid har nära till gråt eller varför jag alltid är konstig. Om någon bara hade ett svar på dessa jävla frågor.
Jag vill se nya saker, jag är trött på mina kroppsliga bevis på ångest och panik. Men det sätter saker och ting på en enda punkt och man blir till sist beroende. Hemskt men sant.

Ledsen för emo 2.0 men det är lite uppz and downz just nu uknow!