massa tankar

Det är en gång. En gång som du får tillfälle att göra det du vill, vara vem du vill och ett tillfälle då du får känna dig fri och bestämma helt själv. 

Det tillfället är nu. 

Varför väljer vi att slösa bort detta nio gånger av tio? Varför tar vi allting för givet? Det är ju inte rätt någonstans. 

Jag har börjat lyssna på sommarprat, ett varje kväll. Alla är helt olika varandra och du lär dig något nytt hela tiden. Men så är det en sak som de allihopa, de jag lyssnat på i alla fall, kommer tillbaka till. En gemensam nämnare i deras 50 minuter långa monolog. Jo, hur viktigt det är att vi faktiskt gör det vi gör för oss själva och inte för någon annan. Ser skillnaden mellan att göra det vi vill göra och det vi borde göra. Antingen det vi borde göra eller bara det som andra vill att vi ska göra. 

Ibland eller ja, baserat på erfarenhet oftast, är det så himla svårt att märka själv när du blir någons marionettdocka, för att trådarna är osynliga. Men dom finns där och dom styr din allra minsta rörelse. Dom har alltid sitt finger med i spelet vad du än försöker göra och styr dig precis vart dom vill. Detta är exakt vad jag har varit, men tack vare de guld människor som jag har runt omkring mig så har jag fått distans på detta och insett vad fan som höll på att hända och vem jag faktiskt höll på att bli. Men hur tar man sig ur detta nät utan att bara trassla in sig ännu mer? Man får välja sina strider, det är som ett spel. Spela rätt och spela smart. Gör du fel- förlorar du, ja, men du försöker. Bara att inse detta var något i liknelse med ett "wakeupcall" som det så fint kallas. Även en kalldusch när man ser att man inte längre har någon kontroll över sig själv eller ens sitt eget liv och vad man väljer att göra. Du sitter helt enkelt fast i ett järngrepp. 

Det krävdes mycket musik och många långa promenader, både ensam och med vänner för att till sist komma på en tanke som jag har levt på sen dess. Du är fri, det är bara din hjärna som sitter fast. Kan du röra armar och ben? Precis då sitter du inte fast. Du är inte i något jävla grepp. Bara du själv har inbillat dig detta och bara du själv kan göra någonting åt detta. Såklart kommer det att ta tid och jag är fortfarande inte helt... Ja vad ska man kalla det? Fri? Nej, fri har jag alltid varit. Men kanske inte lever helt på min själv än. Jag behöver fortfarande er, ni som pratar nätter, dagar eller inte ens pratar alls. Ni är det jag finns för nu. För det kommer jag alltid att vara glad och framförallt tacksam. Så tack till er. 

Hela detta har fått mig att värdesätta vad jag gör, hur jag gör det och framförallt varför jag gör det. Det ligger verkligen något i detta och är verkligen värt en tanke. Ja, dom sitter ju och snackar i radio av en anledning. Sacramento..!